Ölandsklubben i Stockholm företog våren 2006 en Ölandsresa ”I Linnés spår, som en påminnelse om Linnés egen öländska resa 1741 och Ölandsklubbens resa i samband med 200-årsminnet 1941.
Maj-Britt Grahn hade föreslagit att klubben inför 300-årsjubileet av Linnés födelse skulle arrangera en liknande resa som den 1941. Den resan gjordes då under tre dagar med deltagande av ett fyrtiotal personer, bl.a. riksantikvarien Sigurd Curman, kanslirådet Axel Lekander, landshövdingen i Kalmar Arvid Lidén och, som en av färdledarna, Ölandsbladets chefredaktör Sven-Erik Sjöholm. Den resan skildrades i flera tidningsartiklar, både i Stockholmspress och i Ölandsbladet samt i en bok, Ölandsboken i Linnés spår, som utgavs av Ölandsklubben. En filmfotograf från Kinocentralen i Stockholm dokumenterade resan i en film, som året därpå gick som förspel på biograferna och säkerligen var en god turistreklam för Öland. Även hovfotografen Karl Nilsson, ”Kalle Foto”, i Borgholm var med på den resan.
Årets resa, under två dagar, utgick från Träffpunkt Öland den 21 maj. Många av de 45 deltagarna samlades redan hos Silverstrands i Södvik och andra anslöt sig på färden ner mot Träffpunkt Öland, där de sista äntrade bussen med Börje Silverstrand som chaufför. Klubbens ordförande, Catharina Lindencrona, hälsade välkommen och erinrade om de båda tidigare resorna. Catharina fungerade som färdledare den första dagen och Hans Medelius, tog över den andra dagen.
Första anhalten blev Gråborg där fil.dr Ragnhild Boström och förre chefen för Historiska museet, docent Ulf Erik Hagberg, berättade om S:t Knuts kapell och om de senaste forskningsrönen kring Gråborg, som snart kommer att publiceras i en bok. Nästa anhalt var Karlevistenen från 900-talet, Ölands märkligaste runsten, placerad mellan två numera bortodlade gravhögar.
Genom det vårfagra jordbrukslandskapet, uppfriskat av intensiva regnskurar, gick färden utmed kustvägen förbi bl.a. Resmo kyrka och kyrkby. Länsantikvarien Kjell-Håkan Arnell berättade, sekunderad av hustrun, arkeologen Ingegerd Arnell och Ulf Erik Hagberg, om Världsarvet Södra Ölands Odlingslandskap och vad det innebär för jordbruk, turism och annat. Om de kyrkor vi passerade, bl.a. Resmo, Ölands äldsta kyrka, och även om mycket annat som vi såg under vägen berättade Ragnhild Boström, rikt på kunskap, humor och distans. Likaså om Resmo hälsokälla som ännu för inte så många årtionden sedan producerade buteljerat vatten med Linnéporträtt på etiketten. Färden gick förbi Gynge och Mysinge gravfält med gånggrifter och Mysinge Hög, den största bronsåldersgraven på Öland belägen på öns högsta punkt, drygt 55 m över havsytan. Ulf Erik Hagberg gav oss goda inblickar i vad det var vi såg.
Via den bördiga Mörbylångadalen nådde vi Risinge, där lantmästaren och förre LRF-basen på södra Öland, Johan Danielsson med hustru Inga tog emot med kaffe, bullar och kakor. Johan berättade på sitt oefterhärmliga sätt hur det är att tillsammans med de två sönerna driva animalieproduktion i familjeföretaget Risinge Hereford, som grundades 1985. Besättningen har sedan dess ständigt vuxit för att under 2007 nå ett antal av ca 350 dikor, och ca 1.000-talet övriga djur. Varje år levereras ca 1.000 djur till slakt, vilken sker i Kalmar, endast 30 min. väg från Risinge. Största delen av fodret produceras på gården – varje dag förbrukas ca 17,5 ton foder! Gården disponerar ca 215 ha åkermark och 1.500 ha betesmark, mycket genom arrenden. Det var svårt att slita sig från värdfolket och kossorna i Risinge, men vi äntrade återigen bussen för en härlig lunch på Ottenbys restaurang Fågel Blå. Ornitologen Göran Andersson höll till kaffet en livfull, trevlig och informativ introduktion till fågelstationens arbete med ”levande” modell, en liten lövsångare, just infångad för ringmärkning innan den släpps för vidare färd.
Åter på bussen berättade Ulf Erik Hagberg om Kyrkhamn och det s.k. Rosenkinds kapell samt om de många husgrunderna efter det fiskeläge med vidhängande sillhandel, som funnits där under medeltiden och förmodligen också tidigare. Vi färdades vidare norrut genom bland andra de karakteristiska ölandsbyarna Näsby och Enetri till Segerstads kyrkogård där ordföranden lade ned en vacker blombukett på ”solmålaren” Per Ekströms grav. Per Ekström var var den allra första hedersledamoten i Ölandsklubben. En kort promenad ledde till J.A.G.S-museet där ordföranden i museistyrelsen Marianne Jönsson, tidigare öländsk riksdagsledamot, tillsammans med medhjälpare tog emot med kaffe med dopp och informerade om de långt framskridna planerna på ny museibyggnad (som öppnades sommaren 2007). Hon berättade naturligtvis också om J.A.G.S. liv och verksamhet. Självklart begrundade vi hans fascinerande träskulpturer.
Färden gick vidare norrut med information av Kjell-Håkan Arnell om bevarandet av de öländska sjömarkerna på östra sidan och om länsstyrelsens starka engagemang i detta. Ett kort stopp gjordes vid Alby mosse, en av de våtmarker som restaurerats med ett rikt växt- och fågelliv som resultat. Dagen avslutades på Eksgården i Gårdby för festmiddag och övernattning.
Under samlingen inför middagen berättade Sven-Erik Sjögren personliga minnen från julkalas och släktsamlingar i den bondgård som utgör grunden i Eksgårdens byggnadskomplex. Barbro Wernersson skildrade hur Eksgården förvandlades till en plats för rekreation och avkoppling för långtidssjuka och människor med handikapp och deras anhöriga. Samt också om den filosofi som låg till grund när hennes make överläkaren Lars Wernersson startade verksamheten.
Attila Gracza och Margareta Meltz spelade och sjöng musik från den tid då Linné gjorde sin resa och till 1940-talet då klubbens förra resa gjordes aktuell och fram till dagens.
Morgonen därpå startade vi efter en härlig frukost. Första anhalten var Runstens kyrka. I ett brev från våren 1941 skriver Ölandsklubbens sekreterare, Axel Lekander, till Sven-Erik Sjöholm på Ölandsbladet, och ber honom att försöka ta reda på ett ”dopbarn”, som kunde bli Ölandsklubbens fadderbarn. Det blev en liten flicka, som torsdagen den 19 juni 1941 döptes i Runstens kyrka till Kerstin Linnea (!) Margareta, och upptogs till Ölandsklubbens fadderbarn under närvaro av deltagarna i resan. Kerstin, gift Adamsson och bosatt i Kvicksund, deltog nu tillsammans med sin make i resan. Catharina Lindencrona höll i kyrkan ett litet tal till henne och överlämnade en minnesgåva. Kerstin var dagen till ära iförd det halssmycke, som hon fick som faddergåva av klubben vid dopet. Ragnhild Boström delgav oss av sina eminenta kunskaper om kyrkan och dess intressanta inventarier.
Nästa anhalt var ett kort besök vid Gärdslösa kyrka. Även här fick vi självklart ta del av Ragnhilds berättarglädje och kunskaper kring den vackra kyrkan med dess väggmålningar och inventarier.
Under vägen till Skedemosse berättade Hans Medelius om gårdens historia under Hildebrand-epoken och väl där välkomnade oss nuvarande ägaren Elna-Brith af Wåhlberg och informerade om gårdens verksamhet idag. Ulf Erik Hagberg berättade med utgångspunkt i utställningen i den gamla vackra magasinsbyggnaden om Skedemosseutgrävningarna på 1960-talet och alla fantastiska fynd och om de slutsatser som kunnat dras av materialet och som redovisats i ett antal publikationer. Efter en uppfriskande kafferast på gårdsplanen fortsatte färden mot Kapelludden med S:ta Birgittas kapell – inte uppkallat efter den heliga Birgitta, som man skulle kunna tro, utan efter den heliga Brigida, ett irländskt helgon. En del forskare, framförallt den legendariske konstprofessorn Andreas Lindblom, har hävdat att den heliga Birgittas kvarlevor landades här och fördes vidare till fastlandet. (Den tänkbara vägen tvärs över Öland till Kalmarsundssidan har Marie-Louise Sallnäs kartlagt i en uppsats.) Regnmoln tornade dramatiskt upp sig på himlen över ruinen och lämningarna efter den gamla handelsplatsen Sikavarp, men vi fick ändå en god uppfattning om ortens storslagenhet och betydelse tack vare våra suveräna specialister Ragnhild Boström och Ulf Erik Hagberg.
Nästa anhalt var stenindustrin i Sandvik. På vägen dit berättade Catharina Lindencrona om hur Ölandsklubben bidragit till bevarandet av Knisa mosse och dess naturreservat. Fredrik von Krusenstierna gav ytterligare information om Axel Munthes och drottning Viktorias inköp av området som därmed kunde bevaras. Per Sjögren-Gulve, docent i naturvårdsbiologi och verksam vid Naturvårdsverket, berättade lite om de senaste årens restaurering av mossen. Jackie Sundvall, ägare till det av den välkände arkitekten Jan Gezelius ritade villan på gamla bruksområdet, berättade om byggprocessen och exploateringen av området. På bruket togs vi emot av Sven Gustafsson, som med sin stora yrkeserfarenhet redogjorde för både stenindustrin i äldre tider och hur det går till i modern tid vid denna Ölands största industri.
Lite mera om den äldre stenhanteringen berättade Hans Medelius under färden norrut mot nästa anhalt, Jordhamn, med sitt gamla skurverk och skurkvarn. Den senare är den enda bevarade på Öland. Deltagarna fick en inblick i hur stenen tidigare slipades, dels med oxkraft och dels med vindkraft, längs hela den nordöländska kusten från Högby ner till Föra/Alböke.
I Löttorp serverades kroppkakor på Morells restaurang. Under lunchen framförde Bertil Grönvall och Anders Landegren Kroppkakans lov, med text av den tidigare styrelsemedlemmen i Ölandsklubben Erik Baehrendtz.
Under den fortsatta färden mot Horns kungsgård, numera ägd av Naturvårdsverket, berättade bl.a. fil.dr Jan Pousette, hydrogeolog, om Ölands och speciellt om Löttorpsområdets vattenförsörjning. Han hade också tidigare under resan informerat om hur Öland växt fram för upp emot 500 miljoner år sedan. Hans Medelius redogjorde för kungsgårdarnas och speciellt Horns tillblivelse under Gustav Vasas tid. Vi färdades vidare genom bl.a. Stagnelius-släktens ursprungsby, Alvedsjö, och nådde Horns kungsgård där arrendatorn Stefan Thorssell tog oss med på en vandring bland blommande orchidéer och fåglars sång. Han berättade om naturvårdsverkets intentioner med gården, om lövängarnas skötsel och om den forskning som pågår med Horn som utgångspunkt, bl.a. kring halsbandsflugsnappare och vanliga flugsnappares livsmönster.
Vi hade kunnat lyssna mycket längre men skyndade vidare till resans sista anhalt, Rosendals folkvandringstida by, som under senare år frilagts ur sanddynerna i Böda kronopark. Där mötte fil.dr Jan-Henrik Fallgren, som lett utgrävningarna och som bara någon vecka tidigare disputerat vid Uppsala universitet på just Ölands järnåldersbebyggelse. Vi fick en inblick i hur byn kunde ha sett ut med sitt läge intill småsjöar, hur den var uppbyggd kring en större gård och hur tidens gårdar och lantbruk var organiserade med boskapsskötsel som den dominerande näringen. Vi fick också inblick i tidens gravskick genom den utgrävda kvinnograven, som bl.a. visat sig innehålla stenåldersföremål som gravgåvor.
Efter förfriskningar ställdes färden söderut. Catharina Lindencrona avtackade alla dem som genom sina kunskaper berikat vårt vetande om Öland och hoppades att resan skulle inspirera till egna färder i det öländska landskapet. Och deltagarna skildes åt efter två mycket stimulerande och intensiva dagar.
Hans Medelius
