{"id":495,"date":"2020-09-20T14:20:41","date_gmt":"2020-09-20T12:20:41","guid":{"rendered":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/?page_id=495"},"modified":"2024-01-14T22:02:00","modified_gmt":"2024-01-14T21:02:00","slug":"om-olandsklubben","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/om-olandsklubben\/","title":{"rendered":"Om \u00d6landsklubben"},"content":{"rendered":"<p style=\"font-weight: 400;\"><strong>Klubbens bildande<\/strong><br \/>\nI \u00e5r -2022- firade \u00d6landsklubben i Stockholm sitt <b><strong>100-\u00e5rsjubil\u00e9um<\/strong><\/b> och har idag 150-talet betalande medlemmar. Under de \u00e5r som g\u00e5tt sedan starten 1921 har 31 hedersmed\u00ad\u00adlem\u00admar utsetts. \u201dSolm\u00e5laren\u201d Per Ekstr\u00f6m, f\u00f6dd 1844 i Segerstad, uts\u00e5gs 1922 till den allra f\u00f6rsta. Kung Carl XI Gustav \u00e4r klubbens H\u00f6ge Beskyddare, ett uppdrag hans farfars far Gustav V ocks\u00e5 hade.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">Initiativtagare till klubben var fabrik\u00f6ren P A Sj\u00f6gren, ursprungligen fr\u00e5n S\u00f6dra M\u00f6ckleby. Han hade l\u00e4nge haft tanken p\u00e5 att bilda en herrklubb f\u00f6r \u00f6l\u00e4nningar i Stockholm. Men s\u00e5 k\u00f6pte han Ekerums g\u00e5rd i H\u00f6gsrum p\u00e5 \u00d6land med avsikten att d\u00e4r bygga upp ett m\u00f6nsterjordbruk. Krig och kriser gjorde att detta inte gick s\u00e5 bra som planerat och han flyttade tillbaka till Stockholm.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">En herrklubb kom d\u00e5 att f\u00f6rverkligas vid ett konstituerande m\u00f6te den 30 maj 1921 med tolv personer n\u00e4rvarande. Theodor Holm som varit postm\u00e4stare i Borgholm, hade utarbetat ett stadgef\u00f6rslag som antogs. Dessa stadgar har sedan genom \u00e5ren i huvudsak kunnat beh\u00e5llas med undantag f\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndiga justeringar och till\u00e4gg. Holm blev klubbens f\u00f6rsta sekreterare.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">William Bj\u00f6rkman, f\u00f6dd i M\u00f6rbyl\u00e5nga, valdes till klubbens f\u00f6rste ordf\u00f6rande. Han var p\u00e5 sin tid k\u00e4nd som innehavare av den st\u00f6rsta samlingen av \u00d6landslitteratur. Efter honom har m\u00e5nga ordf\u00f6randen hunnit svinga samma ordf\u00f6randeklubba. Catharina Lindencrona, som v\u00e4xte upp i Borgholm, var klubbens f\u00f6rsta kvinnliga ordf\u00f6rande och f\u00f6r n\u00e4rvarande har\u00a0 Ann-Marie Thors\u00e9n hand om ordf\u00f6randeskapet.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\"><strong>Klubbens syfte och skriftserien<\/strong><br \/>\nKlubbens syfte var och \u00e4r, att verka f\u00f6r kulturella, konstn\u00e4rliga och naturskyddsintressen p\u00e5 \u00d6land. Filosofie doktor Ernst E. Areen var vice ordf\u00f6rande n\u00e4r han tv\u00e5 \u00e5r efter klubbens bildande f\u00f6reslog skapandet av en egenskriftserie, Acta Oelandica<i><em>,<\/em><\/i>\u00a0med uppgift att i enlighet med klubbens stadgar sprida k\u00e4nnedom om \u00d6land, dess historia och utveckling. Alla skrifterna \u00e4r sluts\u00e5lda idag, men de har betytt mycket f\u00f6r dokumentationen av och kunskapen om \u00d6land under 1930-50-talen.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\"><b><strong>\u00a0<\/strong><\/b>I f\u00f6rordet till den f\u00f6rsta utg\u00e5van1924 \u201dDen kungliga djurg\u00e5rdsinr\u00e4tt\u00adningen p\u00e5 \u00d6land\u201d kan man l\u00e4sa<b><strong>:\u00a0<\/strong><\/b>\u201dF\u00f6r mer \u00e4n hundra \u00e5r sedan upph\u00f6rde lyckligtvis den kungliga djurg\u00e5rdsinr\u00e4ttningen p\u00e5 \u00d6land att vara till, men dess egentlige grundare Johan III har i det vapen han tilldelade landskapet \u2013 tv\u00e4nne \u00f6ver varandra st\u00e4llda dovhjortar i bl\u00e5tt f\u00e4lt \u2013 rest ett f\u00f6r alla tider best\u00e5ende monument \u00f6ver sin skapelse<b><strong>.<\/strong><\/b>\u201d<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\"><b><strong>\u00a0<\/strong><\/b>I den andra boken<i><em>,\u00a0<\/em><\/i>\u201dBorgholm, stadens och badortens historia\u201d<i><em>,\u00a0<\/em><\/i>beskrivs studier av den \u00e4ldre bebyggelsen med bl.a. de karakteristiska fritrappshusen, men ocks\u00e5 bebyggelseni Borgholms omgivning.Genom att en klubbmedlem l\u00e5nade ut sin bil kunde Areen \u00e5ka runt och dokumentera och fotografera bebyggelsen. \u201dKarl XV:s \u00f6l\u00e4ndska jaktf\u00e4rder\u201d \u00e4r seriens tredje utg\u00e5va och hade \u00e4ven den Ernst E<i><em>.<\/em><\/i>\u00a0Areen som f\u00f6rfattare. Nummer IV \u201d\u00d6l\u00e4ndska kulturbilder fr\u00e5n skilda tider\u201d \u00e4r en antologi d\u00e4r Axel Lekander, William Anderson, M\u00e5rten Stenberger och Bror Olsson bidragit. Frans Killig som var direkt\u00f6r vid \u00d6lands Cement AB skrev nummer Vi ordningen \u201d\u00d6lands kalksten\u201d<i><em>,<\/em><\/i>\u00a0och nummer VI<i><em>,<\/em><\/i>\u00a0\u201dOttenby\u201d<i><em>,<\/em><\/i>\u00a0\u00e4r skriven av Ernst E. Areen.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">Seriens nummer VII blev \u201d\u00d6landsboken I Linn\u00e9s sp\u00e5r\u201d av olika f\u00f6rfattare. I samband med klubbens 25-\u00e5rsjubileum gavs som nummer VIII ut medlemsmatrikel och stadgar. Sist i raden \u00e4r \u201dEn \u00d6landsskald. Albert Erikssons dikter i urval j\u00e4mte en levnadsteckning \u00f6ver skalden\u201d. Ett f\u00f6rslag 1934 till en skrift om \u00d6lands kyrkor av William Ander<b><strong>s<\/strong><\/b>sonkunde kunde inte f\u00f6rverkligas p\u00e5 grund av bristen p\u00e5 pengar. Men h\u00e4r har Kyrkohistorikern Ragnhild Bostr\u00f6m, m\u00e5ng\u00e5rig medlem och mottagare av klubbens f\u00f6rsta Stora Pris, betytt desto mer f\u00f6r s\u00e5dan dokumentation och kunskapen om de \u00f6l\u00e4ndska kyrkorna.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\"><strong>Skapandet av fonderna<\/strong><br \/>\nUnder hela 1940-talet var klubben mycket aktiv, sammantr\u00e4dena l\u00e5ngvariga och de avslutades ofta med vickning best\u00e5ende av uppstekta kroppkakor. \u00c5r 1941 genomf\u00f6rdes en resa p\u00e5 \u00d6land i Linn\u00e9s sp\u00e5r under tre dagar vilken sammanfattades i den ovan n\u00e4mnda boken i serien Acta Oelandica. Denna resa kom att f\u00e5 stor betydelse f\u00f6r att f\u00e4sta uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 vikten av att v\u00e5rda och bevara kulturminnen och v\u00e4derkvarnar p\u00e5 \u00d6land, vilka deltagarna under sin resa ofta funnit vara i uselt skick. Ett resultat fr\u00e5n resan blev att en fond \u2013 <em>\u00d6landsfonden<\/em>\u00a0\u2013 bildades. N\u00e5got senare tillkom \u00e4ven<em>\u00a0Falks fond<\/em> f\u00f6r underh\u00e5ll av kvarnar. Klubben ger idag bidrag ur dessa f\u00f6r konstn\u00e4rliga och kulturella \u00e4ndam\u00e5l, till naturskydd eller till renovering av kvarnar. Under 1960-talet minskade klubbens verksamhet successivt och medlems\u00adantalet sj\u00f6nk till slut till endast 17 personer.<\/p>\n<p><strong>Uppsvinget p\u00e5 80-talet och inr\u00e4ttandet av Stora Priset<\/strong><br \/>\nKlubbens kom fram till mitten av 1980-talet att f\u00f6ra en stillsam och mindre aktiv tillvaro tills en grupp yngre till Stockholm utflyttade \u00f6l\u00e4nningarna bl\u00e5ste liv i den och en \u201dnystart\u201d skedde i slutet av 1980-talet under ordf\u00f6randen Lars Henricssons och sekreteraren G\u00f6ran Rygerts ledning.<\/p>\n<p>Den gamla herrklubben beslutade d\u00e5 ocks\u00e5 att damer skulle kunna v\u00e4ljas in och \u00e4ven inne ha ordf\u00f6randeposten. Nu tillkom ocks\u00e5 <em>Stora Priset <\/em>som alltsedan dess delats ut varje \u00e5r. Det inneb\u00e4r att n\u00e5gon person bosatt p\u00e5 \u00d6land och som gjort n\u00e5got av betydelse i enlighet med klubbens stadgar f\u00e5r\u00a0 25.000 kronor ur avkastningen fr\u00e5n \u00d6landsfonden<i><em>.\u00a0<\/em><\/i><\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\"><strong>Sammankomsterna i Stockholm<\/strong><br \/>\n\u00d6landsklubbens sammankomster var alltid f\u00f6rknippade med mycken god mat och dryck och genom alla \u00e5r har kroppkakor importerats fr\u00e5n \u00d6land till Stockholm.<i><\/i><b><strong>\u00a0<\/strong><\/b>Under de f\u00f6rsta trettio \u00e5ren skedde sammankomsterna oftast p\u00e5 restaurang Rosenbad. Idag finns h\u00e4r regeringskansliets matsal! Rosenbad drevs d\u00e5 av den legendariske kr\u00f6garen Agnar Meurling<b><strong>,\u00a0<\/strong><\/b>uppvuxen i M\u00f6rbyl\u00e5nga. Enligt kanslir\u00e5det Axel Lekander, klubbens sekreterare p\u00e5 1920-talet, pr\u00e4glades sammankomsterna av \u201dden gemytlighet som liksom str\u00f6mmar ut fr\u00e5n v\u00e5r national\u00adr\u00e4tt kroppkakorna\u201d.<\/p>\n<p>I ett referat i \u00d6landsbladet den 8 december 1928 fr\u00e5n ett m\u00f6te p\u00e5 restaurang Rosenbad s\u00e4gs: \u201dI kroppkakans tecken samlades man. Det \u00e4r huvudr\u00e4tten, \u00e4ven om det Meurlingska sm\u00f6rg\u00e5sbordet g\u00f6r kroppkakan t\u00e4mligen \u00f6verfl\u00f6dig. Och s\u00e5 dricker man vin till \u201dluffarebullarna\u201d, mosel eller r\u00f6dvin. Man \u00e4r allts\u00e5 inte s\u00e5 kultiverad \u2013 om nu detta ska kallas kultur \u2013 som nere i Lund, d\u00e4r det kunde h\u00e4nda att champagnen fick sk\u00f6lja ner potatisbullen och det feta fl\u00e4sket. I hembygden har man eljest funnit mj\u00f6lken vara kroppkakans naturliga ledsagare genom svalget, s\u00e5vida man inte f\u00f6redrar kroppkakev\u00e4llingen. Brrr\u201d.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">\u00c5r 1960 hade restaurang Rosenbad st\u00e4ngts f\u00f6r alltid. D\u00e5 blev stamlokuset under flera \u00e5r ist\u00e4llet restaurang Piperska Muren som Agnar Meurling ocks\u00e5 drev. Under de\u00a0 f\u00f6ljande decennierna tr\u00e4ffades man p\u00e5 en rad olika st\u00e4llen: Sofia f\u00f6rsamlingshus, Sj\u00f6officersm\u00e4ssen, Milit\u00e4rh\u00f6gskolan, Milit\u00e4rs\u00e4llskapet, Oscars f\u00f6rsamlingslokal, Jacobs f\u00f6rsamlingshus med flera.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\"><strong>S\u00e5ng till kroppkakans lov<\/strong><br \/>\nF\u00f6rr sj\u00f6ngs alltid \u201dKroppkakans lov\u201d vid klubbens samman\u00adkoms\u00adter. S\u00e5ngen skrevs till en studentfest p\u00e5 Kalmar nation i Uppsala d\u00e4r \u00f6l\u00e4nningarna dominerade. Det f\u00f6rklarar ordet kalmarit i tredje versen. Melodin \u201dRhenvinets lov\u201d som texten \u00e4r skriven till \u00e4r tyv\u00e4rr sv\u00e5rsjungen och den sjungs numera s\u00e4llan. S\u00e5ngen \u00e4r dock klubbens \u201dsignaturs\u00e5ng\u201d skriven av Erik Baehrendtz \u2013 sedermera h\u00e4radsskrivare i Kalmar. Han blev klubbmedlem 1928 och hedersmedlem 1946.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400; text-align: left;\">S\u00e4tt nu fram i Gillesalen<br \/>\nav den gr\u00e5 och vita f\u00e4rg<br \/>\nkakan av potatis malen<br \/>\nupp\u00e5 faten hela berg!<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\"><i><em>Blott kroppkakor<\/em><\/i>\u00a0vill jag \u00e4ta<br \/>\nN\u00f6jd och glad till sista stund<br \/>\nN\u00e4r mot mig de varma feta<br \/>\nLe fr\u00e5n fatens vita rund.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">Under \u00d6lands sol m\u00e5h\u00e4nda<br \/>\nF\u00e4rgas kakan mera svart<br \/>\nvart vi oss i v\u00e4rlden v\u00e4nda<br \/>\nfinns ej mat av s\u00e5dan art.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">Nordbon sig med l\u00e5ngmj\u00f6lk rusar<br \/>\nGr\u00f6ten trivs en sk\u00e5ning i<br \/>\nMen kroppkakan mig dock tjusar<br \/>\nFl\u00e4sk och skinka bo d\u00e4ri.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">I min ungdoms fr\u00f6jd och gamman<br \/>\nsom i \u00e5lderns h\u00f6st s\u00e5 vit<br \/>\ndenna kakan band mig samman<br \/>\nmed s\u00e5 m\u00e5ngen \u201dkalmarit\u201d.<\/p>\n<p style=\"font-weight: 400;\">D\u00e4rf\u00f6r n\u00e4r vi \u00d6land nalkas<br \/>\nsamlas vi kring fulla fat.<br \/>\nBr\u00f6der, l\u00e5t oss ljuvligt svalkas<br \/>\nav den \u00e4dla kroppkaksmat.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Klubbens bildande I \u00e5r -2022- firade \u00d6landsklubben i Stockholm sitt 100-\u00e5rsjubil\u00e9um och har idag 150-talet betalande medlemmar. Under de \u00e5r som g\u00e5tt sedan starten 1921 har 31 hedersmed\u00ad\u00adlem\u00admar utsetts. \u201dSolm\u00e5laren\u201d Per Ekstr\u00f6m, f\u00f6dd 1844 i Segerstad, uts\u00e5gs 1922 till den &hellip; <a href=\"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/om-olandsklubben\/\">Forts\u00e4tt l\u00e4sa <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":2,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/495"}],"collection":[{"href":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=495"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/495\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":834,"href":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/495\/revisions\/834"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/dev.olandsklubben.se\/www2\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=495"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}